Ridsporten är inte en sport, det är en livsstil. Till skillnad från många andra sporter, fotboll, hockey och så vidare, kan du efter träningspassets slut inte bara ta det lugnt, massera en öm kropp eller liknande. Istället är det dags att ta in hästarna från hagen samt ge dem kvällsmat. Innan träningspasset utförde ryttaren troligtvis morgonutfodringen, släppte ut alla hästar och mockade deras boxar. Självklart får en riktigt framgångsrik tävlingsryttare hjälp med allt detta men även den mest framgångsrika individen har under långa perioder stigit upp innan klockan ringer för att utfodra hästar och mocka boxar.
Hårt jobb ger resultat
Det blev stor uppståndelse kring Jerringpriset 2017. En stor del av den svenska befolkningen var minst sagt missnöjda över att det var en ryttare som tog hem det åtråvärda priset. Än idag ses nämligen hästsporten inte som en riktigt sport, något som människor med erfarenhet från hästvärlden har svårt att förstå. För såväl ryttare som stallpersonal ligger det ett stort jobb med hästar bakom Jerringpriset , kanske till och med ett större jobb än vad det gör inom någon annan sport. Tvärt emot vad många tycks tro är det inte bara att hoppa upp på ryggen på en väldresserad häst, rida några varv och ta hem priset. Det krävs mycket mer än så.
Ett gott samarbete ger framgång
Trots att den välkända ryttaren troligtvis har ett helt stall bakom sig har alla börjat från botten. Man blir inte duktig på sin sport över en natt utan det behövs år av träning för att nå den nivå som krävs för att vinna stora priser. Av den anledningen är det många som ser hästsporten som sin hobby och har ett mer traditionellt arbete vid sidan om. Ett exempel värt att nämna är naprapat. naprapat är ett attraktivt yrke med mycket kundkontakt och stora möjligheter till att nätverka. Behöver man ett yrke bredvid sitt stora hästintresse kan kanske equiterapeut vara något. Då får du nästintill jobba som en naprapat, fast med hästar istället för människor.